Konstnären Markus Åkesson: ”Mina mönster är ett sätt att berätta en historia” 

I Markus Åkessons charmiga ateljé i det gamla glasbruksområdet Pukeberg råder både harmoni och ordnat kaos. Här målar han sina internationellt uppmärksammade konstverk som ställs ut på gallerier och muséer runt om i världen. Till hösten väntar både en utställning i Paris och flytt till en större ateljé.   

– Just nu jobbar jag inför en utställning i Paris i oktober med floralt tema. Det blir nya konstverk som aldrig visats innan, säger Markus när han bjuder in oss i sin ateljé som är full av spännande detaljer.  

Tavlorna han målar just nu visar blommor; en utslagen pion, en stängd knopp. Piprankor med sina stora nästan hjärtformade blad. Även de för Åkesson karakteristiska motiven av personer insvepta i mönstrade sidentyger finns att beskåda. Mönstret ”Insomnia” i olika färgkombinationer avbildar både pioner och dödskallesvärmaren som även den är återkommande i hans konstverk.  

– Från början köpte jag kläder och tyger och målade av andras mönster, men nu gör jag mönsterrapporterna själv och låter trycka upp på dem på tyg. Sedan klär jag modellerna i tygerna och målar av dem, säger Markus. 

Mönster har fascinerat Markus sedan barnsben och han inspireras av mönsterkulturer från hela världen. Han skapar dem både digitalt och analogt, men processen avslutas alltid med att han tecknar upp hela mönstret för att sedan göra en rapport, det vill säga att motivet upprepar sig.  

– Det finns en förutsägbarhet i upprepningen av mönstret som skapar en trygg känsla. Jag har alltid tyckt om mönster just av den anledningen, säger Markus och berättar att det finns en historia bakom alla mönster han designar.  

Två skelettmodeller står insvepta i varsitt tyg i ateljén. Tygerna med sina mjuka böljande former känns levande i kontrast till de stela skeletten, symbolen för dödlighet. Det blir en spännande krock, något som Markus ofta eftersträvar i sin konst. Vi tittar närmare på ett av hans mönster där han lånat motiv från två olika välkända stilepoker.  

– De dansande skeletten är ett återkommande motiv från Medeltiden som kallas Danse Macabre eller Dödsdansen på svenska och som uppkom efter pestens framfart i Europa. Jag har lånat skeletten från gravyrer från den tiden och varvat dem med klassiska Toile de Jouy-mönster efter 1700-talsförlaga, vilket skapar en intressant krock, berättar han. 

Rummet har stora spröjsade fönster och en spiraltrappa som leder upp till kontoret på övervåningen. På hyllorna finns små klenoder uppradade, några av Markus egna glasbyster och en hel del uppstoppade djur. 

– Det är fascinerande med sådant som är mitt emellan. Uppstoppade djur är som ett mellanting mellan liv och död. Vad är vakenhet och vad är dröm? Jag jobbar mycket med den tanken i min konst, passagen mellan olika världar, säger han.  

– Samma sak med det florala som jag jobbar med just nu, där växter och natur är spegelvända i tavlorna. När något naturligt blir onaturligt skapas en intressant dynamik.  

Inspiration finner han i musik och litteratur, gärna gamla mystiska texter. Olika kulturer och symboler fängslar honom, liksom att krocka olika designstilar för att skapa ett unikt uttryck.  

De tygtäckta personerna i målningarna har kommit att bli hans kännetecken. Från början målade han människor bland textilier och mönster, men något hände när han valde att täcka även ansiktet med tyg.  

– När jag inte längre jobbade med ansiktsuttryck blev allt plötsligt en hemlighet och mystik uppstod. Jag fick utforma ett annat sätt att berätta en historia, där både mönstren och kroppsspråket fick mer centrala roller. 

– Jag får mängder med olika reaktioner på just de ansiktslösa konstverken. Vissa blir skrämda, andra känner ombonad trygghet eller lekfullhet. Tolkningarna är oändliga, säger Markus och påpekar att det är en stor del av konstens syfte, att skapa känslor och eftertanke.  

Intresset för konst och design har växt fram under årens lopp. Som barn älskade han att teckna, men kände ingen som höll på med konst eller kultur under sin uppväxt. Han utbildade sig till svetsare och fick utlopp för sin idérikedom genom att motivlacka gamla bilar. Sitt första kreativa yrke var som glasgravör i Kristvallabrunn i Glasriket. Där kom han i kontakt med designers, konstnärer och formgivare och insåg att konst var det han ville arbeta med.  

– Det var som att komma i kontakt med en annan värld. Jag upptäckte att det var i den världen jag ville vara och köpte mitt första staffli och oljefärger. 

Markus gick konstlinjen på Ölands Folkhögskola och efter att ha ställt ut sina verk med gott resultat under andra året bestämde han sig – det var måleriet han skulle satsa på! Nästan tjugo år senare har han gjort internationell karriär med sin konst och återfinns i samlingar världen över. Han ger upprepade utställningar på det nischade galleriet Da-end i Paris, som satsar på samtida konst med mörkare undertoner och i Sverige visas hans verk både på Berg Gallery i Stockholm och VIDA Museum & Konsthall på Öland. Det har även blivit utställningar i Berlin, New York, London och Bryssel. För några år sedan gjorde han ett samarbete med det japanska modemärket Undercover som använde hans konstverk och mönster i två stora modekollektioner.   

En enastående karriär där Markus gjort sig vida känd för de realistiska, tankeväckande målningar som är hans signum. Själv står han stadigt på jorden och utstrålar en varm ödmjukhet inför sitt yrke. Jag frågar om han har några drömmar.  

– Det här är drömmen, svarar han utan att tveka. Att kunna leva på det här och få göra det jag älskar, det är en frihet. Jag har inga andra hobbys, men det behövs inte heller för jag är helt nöjd med detta.  

Till hösten flyttar han ateljén till betydligt större lokaler bara några meter från den nuvarande. Att lämna området har inte varit något alternativ, i stället har han väntat in den perfekta lokalen. Det märks att Pukeberg ligger honom varmt om hjärtat.  

– Det kan vara svårt att bedriva internationell karriär från en småstad, men tack vare Pukeberg funkar det, säger han. Området är hemvist för massor av konstnärer som har sina ateljéer och arbetslokaler här. Det syns inte utåt, men kreativiteten sjuder bakom dessa väggar. Pukeberg och det kreativa sammanhanget här blir ett substitut för allt det man annars söker i en storstad. Här har jag kunnat skapa internationella kontakter med allt vad det innebär.   

Även Markus fru och konstnärskollega, Ellen Ehk Åkesson, har ateljé i Pukeberg och tillsammans delar de också en studio i Kosta Boda där de båda arbetar med glaskonst.  

Den nya lokalen, som är uppemot 500 kvm stor, rymmer flera stora rum och är helt modern i sitt uttryck. Markus har själv ritat den tillsammans med en arkitekt och stilen som eftersträvas beskriver han som ”Scandinavian Noir”. Här möter rustika betonggolv nyinsatta enorma fönster från golv till tak. Takhöjden är slående, ljusinsläppet likaså. Rummen ska innehålla mötesplats, ateljé, fotostudio och föreläsningssal. Kanske ett rum för vila och reflektion. Fönstren vätter ut mot innergården som ska skärmas av och bli en avskild lummig oas. Inflytt sker under hösten. Innan dess ska han måla klart de florala målningarna som ska ställas ut i Paris och dessutom fira sin födelsedag.  

– Jag önskar mig vackra blommor i födelsedagspresent. Sen ska de få stå och vissna så jag kan avbilda dem i min konst. Det finns en skönhet i blommor som håller på att vissna. Då händer något som gör att de blir intressanta för mig att måla av. Förgängligheten är både skör och vacker, säger han.