/alarmstreet/images/NyttBoende_logo_enrad_vit-2.png){kind=logo}
/alarmstreet/DSC01413-m6e5d.jpg)
Monzer Taha flydde från Syrien till Sverige i augusti 2014. Han
vill inte tala om livet före, eller familjen, det blir för jobbigt. Men han
rymde från en båt i Spanien, tog sig genom Europa och landade tillslut i
Helgesbo.
–Helgesbo var lite som helvetet faktiskt. Att sitta själv mitt i
skogen. Det fanns inga möjligheter att ta sig någonstans. Jag var en av de
första där och det kom bara en buss i veckan. Det blev väldigt ensamt.
Men Monzer gav aldrig upp. På boendet lärde han känna Frida som
var ansvarig där.
–Jag bad henne om hjälp att komma ut. Hon tog med mig till sin
pappa Mats, jag fick följa med henne och överraska honom när han fyllde år
en kväll. Han arbetade som platschef på Hansa Bygg i Färjestaden och det
var där det började.
Monzer pratade mycket med Frida sedan. Sa att hon skulle tjata på
sin pappa om att han skulle kunna få praktisera.
–Hon hjälpte mig och Mats hade inga problem med det. Det var
pappersarbetet som satte käppar i hjulet. Eftersom jag inte hade något svenskt
personnummer så blev det svårt med försäkringar. Det var så mycket byråkrati
med migrationsverket och Hansa Bygg.
Tillslut så ordnade det sig.
–Jag fick det första busskortet av alla som bodde på Helgesbo. Alla var så avundsjuka.
Men det fanns inga bussar som gick därifrån, så jag var tvungen att ta mig från
Helgesbo till Ålem. Det var elva kilometer enkel väg. Det var en bit att gå…
Monzer berättar att han fick en cykel av en städerska på boendet.
–Hon tyckte att jag kämpade
på så bra, så jag fick den gratis. Det var en riktigt gammal cykel och när jag
hade för bråttom gick kedjan av. Så det gällde att trampa lugnt. Från
Ålem tog jag bussen till Kalmar, och från Kalmar till Färjestaden. Jag hade att
göra tre timmar om dagen i bara restid. Men praktiken i Färjestaden gick bra.
–Mina arbetskamrater pratade bara svenska med mig, så att jag
skulle lära mig snabbt. På kvällarna skrev jag ner alla ord jag lärt mig under
dagen. En man va snuskig, så jag lärde mig många dåliga ord först.
Monzer berättar att han inte gick på SFI under den här
perioden.
–Eftersom jag inte hade nåt personnummer så fick jag inte gå
där. Men jag lånade en massa svenska böcker från biblioteket och översatte
på kvällarna, där lärde jag mig bättre ord, haha.
Monzer bodde på Helgesbo i elva månader. Sedan fick han sitt
personnummer, klarade SFI och grundskolan och började leta eget.
–Tillslut hittade jag nåt att hyra i Kåremo. Jag hyrde av en kille
som heter Ola och nu är vi vänner. Vi brukar bjuda varandra på middag och så.
/alarmstreet/DSC01466-c9561.jpg)
Hela tiden hade Monzer målet att skaffa sig en utbildning. Han
bestämde sig för att söka en yrkesutbildning i Växjö och bli snickare. Han kom
in.
–Utbildningen började till
hösten 2016, men jag ville ju inte gå ledig hela sommaren. En dag när jag var
på väg till Kalmar på bussen var det en dagisklass där. Jag frågade
förskoleläraren om jag kanske kunde få jobba på dagiset i Läckeby. Dagen
efter fick jag komma dit på intervju och den sommaren arbetade jag med fem- och
sexåringarna. Vi lekte så mycket. Det va roligt. Barn kommer med coola idéer.
De är så smarta. Dessutom hjälpte det mig jättemycket med språket.
Till hösten startade KY utbildningen som egentligen var ett år,
men Monzer klarade den på fem månader.
–Innan utbildningen var slut började jag söka jobb. Jag ringde till
Hansa Bygg och sa att jag ville komma dit och presentera mig. Jag har ju inte
samma chans i ett mail att visa vad jag går för, eller hur? Det är bättre att
träffas.
Efter mötet tog det en timme innan de ringde tillbaka till Monzer
och sa att han fått ett jobb. Nu har han arbetat på företaget sedan 2017.
Jäklars
vilket driv du har! Vad har du för mål just nu?
–Jag vill utvecklas som person och i mitt yrke. Jag tänker aldrig
stå still. En dag kanske jag pluggar vidare. Jag vill gärna utbilda mig till
ingenjör.
Text: Ulrika Melin Wallin
Foto: Ludvig Gropp