/alarmstreet/images/NyttBoende_logo_enrad_vit-2.png){kind=logo}
Det gamla mejeriet i Svartingstorp är åter fyllt av liv. Här har Julia och Andreas skapat ett personligt hem, fyllt av loppisfynd och Iantlig harmoni. I det lilla stenhuset intill har Julia förverkligat sin dröm om en egen butik.
Det är en av årets första riktigt varma dagar och sommarpirret sprider sig i hela kroppen. Åkrarna är alldeles gröna och vallmons knoppar är på väg att brista ut i blom. Det knastrar under fötterna när Julia Kaartinen kommer gåendes längs grusgången från den ståtliga verandan. På något sätt känns den så självklar, som att den alltid har funnits där, men den är faktiskt tillbyggd på senare år och är ett av alla tecken som visar på att familjen har renoverat varsamt och med målsättningen att bevara det gamla mejeriets historia.
– Huset är över 100 år gammalt och vi vill att det ska stå minst lika länge till. Vi har därför låtit renoveringen ta tid och har hela tiden försökt att göra smarta, men ändå tidsenliga val, säger Julia.
Mejeriet tillhörde ursprungligen Svartingstorps gård och stod klart i slutet av 1880-talet. Här producerades ost, smör, mjölk och extra fet grädde från gårdens Jerseykor, som bland annat såldes inne i Kalmar. Även fast det var många år sedan mejeriverksamheten lades ner syntes tydliga spår när Julia och Andreas köpte huset för åtta år sedan. På bottenvåningen var väggarna klädda av klinkers, golvet hade fall för avrinning och det fanns varken värmesystem eller isolering. Hela huset var i dåligt skick och knappt beboligt, ändå var paret fast beslutna om att huset skulle bli deras.
–Vi brukade åka förbi här och säga ”om mejeriet blir till salu någon gång så måste vi köpa” och så en kväll låg det ute på Hemnet. Intresset var stort och jag tror att det var runt 60 familjer som kom på visning. Jag var helt förkrossad när vi inte vann budgivningen, men sedan drog sig köparna ut och vi fick möjlighet att köpa om vi kunde skriva på pappren samma dag, säger Julia.
En lång renoveringsresa
Parets familjer tyckte att de var lite naiva och så här i efterhand kanske man kan konstatera att de hade rätt. Både Julia och Andreas hade varsitt heltidsjobb och i princip all ledig tid lades på renoveringen, under flera år. Det mesta har de gjort själva, allt från att byta avlopp till att bygga väggar och sätta in nya fönster. Ingen av dem är hantverkare men de har lärt sig efter hand, genom att testa, googla och fråga sig fram.
–Den största utmaningen har absolut varit tiden. Vi har fått offra mycket annat för att vi hela tiden har haft något projekt i huset, men vi tycker båda att det är otroligt kul och det har varit en drivkraft att se det färdiga resultatet, säger Julia.
Samtidigt visste de om att renoveringen skulle ta tid och därför började de med att göra i ordning ovanvåningen så att de kunde bo där under tiden, och de satte bland annat in ett provisoriskt kök. Efter tre år av byggkaos på nedervåningen kunde de äntligen öppna upp hela huset.
–Det var en skön känsla att äntligen få öppna upp och kunna vädra ut. Samtidigt var det nog bra att vi lät renoveringen ta tid. På så sätt har vi hunnit läsa på, hitta inspiration och tänka igenom våra val. Hade vi gjort så som vi tänkte från början hade det inte blivit så som det ser ut idag, säger Julia.
Inredning är mer än ett intresse
Hon har alltid haft ett stort intresse för inredning och redan som femåring möblerade hon om sitt rum och drog sängen över golvet så att mamma blev tokig. På senare år har intresset bara växt och det har också förändrats. Framförallt har Julia fått en stor passion för second hand och i huset finns flera gamla skåp, bord och detaljer som hon har fyndat i andra hand. Vid matplatsen stoltserar ett högt vitrinskåp som paret själva har byggt och inuti förvarar Julia sitt bästa loppisfynd.
–Det är en servis med vita bladformade tallrikar och koppar som jag köpte på Marketplace för 200 kronor. Även vitrinskåpet är byggt av delar vi har hittat begagnat och sedan målat enhetligt, säger Julia.
Idag är även Julias inredningsintresse mer än bara en hobby. För några år sedan tog hon steget att öppna butiken Lilla Stenhuset, som ligger i den gamla smedjan precis intill huset. Här säljer hon handplockade inredningsdetaljer som går i samma harmoniska stil som i huset. Det var ett stort steg att starta eget mitt ute på landsbygden och företagscoachen hon träffade trodde inte alls på idén, men detta gjorde bara Julia ännu mer motiverad. När hon sedan slog upp portarna för sin butik stod kunderna på kö och det som till en början endast var tänkt som en rolig sidoverksamhet har idag blivit Julias levebröd. I höstas sa hon upp sig från sitt jobb som förskolelärare för att satsa helhjärtat på butiken.
–Det är klart att jag saknar barnen och att vara en del av förskolan, men samtidigt är jag så glad att jag har möjlighet att jobba heltid med något jag brinner för. Det är också så roligt med alla kunder och den fina respons man får. I början tänkte jag att det var en nackdel att jag finns ute på landet, men idag ser jag det som en fördel. Många tycker det är kul att åka hit som en utflykt, säger Julia.
Lugnet på landet
Familjen har alltid vetat att de ska bo på landet och de har bland annat ett stort intresse för odling. I trädgården finns flera stora odlingsbäddar där både blommor, grönsaker och bär håller på att göra sig redo för sommaren. En riktig vardagslyx att kunna ta på sig tofflorna och plocka in krispig sallad till frukostmackan eller en vacker sommarbukett till bordet. Just nu spenderar familjen också mycket tid på sin absoluta favoritplats – verandan. Den som känns så självklar.
–Det är kvällssol på verandan och vi hamnar ofta på trappen med en kaffe, samtidigt som vi lyssnar på barnen som gungar eller spelar fotboll. Man blir lätt lite hemmablind, men det är så vackert här med alla träd och åkrar. Särskilt nu när allting står i full blom, säger Julia.