/alarmstreet/images/NyttBoende_logo_enrad_vit-2.png){kind=logo}
/alarmstreet/Annika_bast-m22f3.jpg)
Anette Ljungner med hunden Lex, Annette Ripheden (sittandes) och Anette Yngvesson. I förgrunden syns även hunden Sivan.På Ribes Läder i Tävelsrum finns inte bara en, utan tre stycken Anette. De har visserligen olika stavning men annars är de ganska lika. Alla tre gillar till exempel jakt och hundar. Vi har pratat med Annette Ripheden som driver Ribes.
Berätta vad ni gör som läderhantverkare!
–Vi tillverkar allt från
inredning till väskor och jaktprodukter. 90% av de vi gör tillverkar vi åt
andra företag. Vi gör till exempel alla Fjällrävens jaktprodukter i skinn såsom
vapenremmar och patronhållare. Till Designtorget gör vi mycket nyckelringar, väskor
och förkläden. Vi har även gjort stolar till Kalmardesignern Jangir Maddadi.
Hur kommer det sig att ni blev läderhantverkare?
–Jag jobbade tidigare på
Guldfågeln, men när mina föräldrar skulle lägga ner Ribes så bestämde jag mig
för att ta över. De startade verksamheten redan 1976 men när jag tog över 2008
så flyttade vi allting hit till Tävelsrum. Eftersom jag har varit med mina
föräldrar sedan barnsben har jag vuxit in i yrket och lärt mig efter hand. Och
de gäller även de andra som jobbar här. Anette och Anette jobbade tidigare i
kök respektive inom vården, men har lärt sig på plats. Man behöver cirka 1,5
års utbildning, sen är man ganska självgående.
Vad är det bästa med jobbet?
–Det är väldigt varierat
eftersom vi gör så mycket olika saker. Det är också kul att man får vara med
under hela processen, från början till slut. På andra ställen kanske man inte
får vara med och se slutresultatet. Sen är det kul att få arbeta med händerna.
Vad är mindre kul?
–Att fläta gevärsremmar. Det ska
flätas så hårt att man får ont i fingrarna. Läderhantverk är ett ganska
slitsamt och tungt jobb för händerna. I vanliga fall är det mest killar som
jobbar med detta, så det är ganska unikt att vi enbart är tjejer här. Men vi
roterar ganska mycket så man får variation i arbetet.
Vilka egenskaper är bra att ha som läderhantverkare?
–Noggrannhet. Det går aldrig att
få två saker som är exakt likadana, men det är det som är målet. Eftersom vi
konkurrerar med de asiatiska länderna så är det oftast tidspress, och det
gäller att vara snabb. Samtidigt får det inte vara på bekostnad av att det blir
fel. Har man gjort fel så blir det ju hål i lädret och det går inte att
återanvända. Sen är det självklart bra om man har lite konstnärlig känsla.
Favoritredskap?
–Det måste vara kniven. Sen har
vi ett annat verktyg vi kallar ”den halvrunde”. Det är en rundad kniv som vi
använder för att skära av saker.
Tre stycken Anette på samma företag, hur funkar det?
–Det är väldigt praktiskt om
något blir fel, eftersom det alltid är ”Anettes fel”. Men oftast bruka vi kalla
varandra för efternamnen.
Har du något tips
till amatören? Vad behöver man om man ska sy något hemma?
–Läder är ganska dyrt, men självklart kan man hålla på med
det hemma. Det man behöver är en mattkniv, en syl och en grövre symaskin. Eller
så använder man sig av en klassisk nål och tråd.
Text: Emilia Thor, Foto: Mårten Ekblad